manskahahusvagn

Han var född 1905 och blev FN:s generalsekreterare 1953. Han dog i september 1961. Efter hans död fann man ett manuskript med titeln Vägmärken, plus ett brev ställt till kabinettssekreteraren Leif Belfrage. Brevet innehöll ett godkännande om att manuskriptet fick tryckas. Boken trycktes utan några ändringar eller uteslutningar och består av tankar, meditationer, böner, aforismer och ett 50-tal bibelord, främst ur Psaltaren.

De första orden i Hammarskjölds bok är från 1925. Då var DH bara 20 år. De första tankarna i boken är:

Så var det

Vidare drives jag,

in i ett okänt land.

Marken blir hårdare,

luften mer eggande kall.

Rörda av vinden

från mitt okända mål

skälva strängarna

i väntan.

Alltjämt frågande

skall jag vara framme,

där livet klingar ut -

 en klar enkel ton

i tystnaden.

Tankar ur hans bok:

• Pröva icke vart varje ditt steg för dig: endast den som ser långt hittar rätt.
• Mät aldrig bergets höjd förrän du nått toppen. Då skall du se hur lågt det var.
• Är livet fattigt? Är icke snarare din hand för smal, dina ögonlinser grumlade? Det är du som måste växa.
• Det glimtar till i dig detta: Du kunde lika väl aldrig ha funnits.
• Din skyldighet är "att" - Du kan aldrig rädda dig genom "att icke-"

Den sista dateringen i boken är 24 aug. -61 och inleds med:

Är det ett nytt land,

i en annan verklighet

än dagens?

Eller har jag levt där,

före dagen?

Men det är samma land.

Och jag börjar känna kartan

och väderstrecken.

Ord att tänka på, speciellt som han bara hade några dagar kvar i denna verkligheten.

Det har kommit en bok av Kaj Falkman, En orörd sträng. Dag Hammarskjölds liv i haiku och fotografier  som recenceras här.

http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_31286.svd

I morse när vi hade vaknat började vi undra var lilla kisse var. Vi kollade runt lite men 
vi hittade inte henne på de vanliga ställena. Jag menar det är ju rätt begränsat utrymme.
Men så hörde vi henne jama. Och det finns ett ställe om hon går in i toautrymmet och
kryper under handfatet så kan hon komma in under britsarna utmed långsidan. Vi kollade
och lyssnade men tyckte inte att det var därifrån det kom.

Då tittade jag ut ..... och se, vem satt där utanför husvagnen nedanför fönstret om inte lilla
Smilla. Då hade hon under natten hoppat ut genom ett fönster som vi hade litet på glänt.
Tänk bara vad som hade kunnat hänt .......

... och hon som är så söt. Kolla in lilla rosa tungan! Men vilket bus.

Nu tar vi och går till stranden. Vädret är ok, en vanlig svensk sommardag.

Växlande molnighet.

Vi går mot den långa bryggan. Därutifrån kan man kliva i.

Det blåser lite. Det är också rätt tidigt så det är inte några människor här ännu.



Ja, en trappa leder oss ner i vattnet. Det har blåst in lite tång, men det
får väl vara där....


Doppar tårna i vattnet..... brr... blir det ett morgondopp eller inte?

Ser ut över Öresund. Om bara solen ville komma fram..



Ja, nu är det bara att bestämma sig. Blir det någon simtur?



Följ ledstången och hoppa i.

Efteråt går vi uppåt mot campingen igen.



Passerar en Rosa Rugosa som är översållad med nypon. Redan?

Alla campingplatser har havsutsikt här. Ja, faktiskt. Man ser havet var man går.
Man ser också Landskronas hamns stora kranar långt bort i horisonten. Och så
hör man flygplanen som kommer och går till Kastrup och Sturup.

Servicehuset är fräscht och rent. Många duschar och många toaletter. Skönt.

Duschen kostar inget extra utan ingår i campingpriset som är 190:- plus el 40:-

per natt. Toaletter och färskvatten finns i ett annat hus också, så det är inte
långt bort någon gång till service.

Restarurangen serverade fantastiskt god man, som jag berättade om igår.
Trevligt bemötanade och fräscha toaletter.

Mycket folk som kom, som picknickade, grillade och lekte utmed strand och
lekområde. Jättetrevligt.





Som sagt, havsutsikt från alla platser.

.

Dekoration i Strandpaviljongen

Ja, vi bröt upp från Löderups sandbad och vandrade vidare.. ja, med husvagnen förstås. Ibland tänker jag på oss
som en snigel med sitt bo. Långsamt glider vi fram på vägarna. Funderar och bestämmer oss och siktar in oss
på ett mål.

Man kan ju lätt få för sig att vi planlöst irrar omkring i tillvaron. Men så är det givetvis inte. Vi har av olika anledningar

riktat in oss på ett mål. Vi tar in vad som finns omkring oss och vi gör en utflykt . Just nu är

siktet inställt på Torekov. Men innan vi når dit har vi alltså besökt goda vänner som visade oss

vad de tycker om, vi själva ville fördjupa oss i vad egentligen Österlen är, och så var vi helt nära Ystad,

vilket gjorde att vi fick besöka Kurt Wallander i sin bostad. Nåja, i alla fall adressen. Och sådär växer

våra utflyktsmål fram. Mycket föds under tiden vi drar fram med vårt hus liksom på ryggen.

idag var det ju inte en vanlig dag. Så därför var ett mål att äta en god måltid tillsammans för att fira.
Vi åt vår middag på Saltsjöbaden i Barsebäck, Strandpaviljongen. Granne med den camping vi just
anlänt till.

Vi var hungriga och vi fick en utsökt måltid:

 Skagenröra med kräftstjärtar
Krämig fisksoppa med blåmusslor  alternativt
Hälleflundra med pepparrot
 Vit chokladmousse med jordgubbar och mangosås

Vad mätta vi blev. Vi drack vitt vin och bubbelvatten till.

Tidigare gjorde vi en kombinerad bad- och fiskeutflykt. Vi fick ingen fisk men vi fick ett skönt bad.



Betet var noga utvalt:



Tobisdrag i olika kulörer.

Men som sagt, ingen fisk. Sån´ tur att vi kunde gå på Strandpaviljongen.

Vi vandrade utmed strandpromenaden hemåt till husvagnen.



Vi älskar detta naturliv. Det är så fint i vårt land.
En som njuter och alltid installerar sig när vi kommer till en ny plats det är vår lilla kissekatt, Smilla.



Hon sitter fast i sitt koppel men tar sina turer omkring oss ändå. Spanar in
och njuter....



Det gör vi också...

Vi hör alla flyg som startar från Köpenhamn och Sturup, och tänker på våra ungdomar som reser både till Cypern och Turkiet. 




Så blev det kväll denna dag också, den 29 juli 2009.

Det började med en god frukost i husvagnen. Det var rätt tidigt så det var fortfarande lite kyligt och daggigt.
Men frukosten smakade gott förstås.

Vaniljyoghurt med god müsli, Axa no 1, blodgrapefrukt, fullkornsbröd med tomat

och gurka och så kaffe med mjölk.

Glamis Castle passar på att blomma precis idag också. Vi har en korg med två rosor som ska

planteras i trädgårdens rosenberså när vi kommer hem, med oss. De inhandlades i Kristianopels

Rosenträdgår och står så fint i en korg utanför husvagnen.

Så de kan man gå och nosa på lite då och då. Doftar ljuvligt härligt.





Om ett tag bryter vi upp och drar vidare....

Ja, så fick vi se var han bor, Kurt Wallander i Ystad. Visst vet vi att han bor på Mariagatan 10 där.
Så i Ystad skulle vi då följa i hans fotspår. Se var han arbetar, Polishuset, var han äter sina bakelser,
var hans pappa bor, m m .

Dethär är Mariagatan 10.

Fast egentligen är det Mariagatan 11C, fastigheten mittemot, därför man tyckte
det passade bättre att filma än 10:an när man väl var där.... och polishuset det var
inte heller polishuset utan det var en lokal vid gamla regementet och en del spelades
in i Ystad-studios, och så där var det med många adresser som Kurt Wallander vistas
på. Men i alla fall.... I was there.......

På förmiddagen vandrade vi iväg ifrån campingplatsen genom skogspartier och
sanddyner och kom fram till Backåkra. Det är en gård som Dag Hammarskjöld köpte 1957
för att bevara de vackra hederna med sina sanddynor och där han tänkte sig att bo när
han var i Sverige mellan alla uppdrag och resor som FN:s generalsekreterare.



Efter hans död tillföll gården Svenska Turistföreningen STF, och man har gjort
ett museum om honom och hans liv. Bl a har man inrett två rum som det såg ut
i hans bostad i NY.

Man har också markerat hans meditationsplats med kullerstenar i ring och en
stor sten, där man kan sitta och meditera, med överdådig vy över havet. På stenen
står det PAX som ju betyder frid, fred.



Meditationsplatsen och utsikten:



Ganska mittemot Backåkra ned vid havet ligger Sandhammaren. Vandringen dit
gick på slingrande stigar och sanddynorna. Det var bitvis svårt att gå i den lösa sanden.

 

Vackrt var det när vi kom ner till havet, södra Östersjön. Det är verkligen
milsvida sandstränder av den vitaste varmaste sanden man kan önska. Det
känns som om man vore i Söderhavet eller så (jag har aldrig varit där, men som jag tror).

Bortsett från vattentemperaturen.

I stället för att spänna upp tvättlina lite här och där har vi skaffat oss denna torkställning:

Här finns plats för lagom många handdukar. Och en påse med klädnypor

finns till lätt till hands. Funkar bra.

Nackdelen är att den viker sig ibland när det blåser för hårt. Svårt att dra till

ringen som ska hålla den upprätt.

Nästa grej som varken musiker eller husvagnsägare, kan klara sig utan är denna silvertejp.
Eller gaffa som är det vedertagna namnet. I husvagnen gaffar vi det mesta: bord som inte
sitter fast, sladdar som inte ska ligga i vägen, repor i taket, vi fixar det mesta med gaffa.

 En ny dag i detta underbara landskap, Skåne, och semester. Vi skulle göra ännu
en utflykt för att se oss omkring. Och givetvis hamnade vi bland äpplena i Kivik.

Äppelträd, Äpplets Hus, Café Kärnhuset och handla äppelmust och äppelmos och
urgoda mandlar med vit choklad och kokos på.

Gamla tidens äppelodling.

Nu för tiden odlar man mer på vingårdsvis; d v s låga uppstammade äppelplantor,

där man kan gå och rensa, gallra och skörda när det är dags.

Vi fick se hur det går till att framställa den goda äppelmusten. Färskpressad från

årets skörd. Syrlig och god. Som att dricka ett äpple.

Utmed Österlens kust ligger en pärla att besöka. Det är en strand som krymper
för varje år havet stiger. Det är alldeles vit, mjuk sant och en del runda, vattenslipade
stenar. Där finns också ett litet kapell, St Nikolai, ett rum för stillhet och meditation.
En liten by med husen ordnade omkring bygatan var där också. Dessa hus och
kapellet har flyttats hit i slutet på 50-talet när man skulle anlägga ett skjutfält där
husen fanns från början. Det är nästan en magisk plats, overklig.



Där är undervattensströmmar så man får se upp. Gå ut men simma tillbaka,
var uppmaningen.



Carpe diem. Orden i det lilla kapellet, en f d fiskeredskapsbod, där nu
människor finner stillhet och vila - plats för meditation och reflektion.'


Precis som i Hobsala....







Allt är bara så sött och pittoreskt.



Och så fick vi också besöka hamnen i Simrishamn. Havet finns alltid nära ..

Så kom vi till Skåne på fredagen. Husvagnen fick en fin plats på en äng bakom sommarhuset. Fast det var lite problem att komma in med hela ekipaget. Tyvärr rispade en gren från ett äppelträd en lång reeeva i hustaket. Men eftersom vi har gaffa kunde det i alla fall tillfälligt åtgärdas. Vi får väl ordna med det när vi är hemma igen.

TV-antennen blev också sned.

Efter frukosten gick vi ut på vandring. Vi vandrade utmed sockerbetsfälten och
in i bokskogen ner till en liten sjö.



Det var vanligt svenskt sommarväder. Lite blåsig, lite sol och hyfsat varmt.



De har verkligen speciell karaktär på stammarna, boken.

Efter att ha vandrat genom  lummig bokskog kom vi fram till badsjön.





Vid lunchtid begav vi oss till slottet som finns i närheten, Bäckaskogs slott och
åt en god lunch, lax och potatissallad, marinerade champinjoner och gott
bröd, både hårt och mjukt.

Champinjonerna var insatta i ugn 150 grader 15 - 20 minuter för att få bort
vattnet. Sedan marinerade i en blandning av olivolja, vitlök och balsamico.
Jättegott.

Likaså potatissalladen var jättegod.

Kokt färskpotatis, delad i bitar. Låt svalna och häll på en sås gjord på
fransk senap, olivolja, mosat löskokt ägg,  hackad gräslök och dill, kapris, rödlök,
och sockerärtor i bitar. Salt o peppar.

Det var  fin miljö, fin dukning och trevligt sällskap. Och mätta blev vii.



Afrikas blå lilja prydde bordet. Och den lilla mässingskronan som är Bäckaskogs
kännetecken.

I slottskapellet hade det precis varit en vigsel så vi fick se vacker brud med brudgum
och många festklädda personer. Snyggast var en nougatbrun lång klänning och vackra
svarta högklackade sandaletter till och en cyklamenfärgad kort klänning med tuff skärning-

Efter en vandring i slottsparken bland många vackra träd och växter begav vi oss hem
för en siesta.

Ja, nu är vi på väg igen. Så härligt.

Efter bara 4 timmar anlände vi till Kristianopel. Denna underbara platsen i Blekinge.
Precis i jämnhöjd med Ölands södra udde, som jag älskar. Om man tittar riktigt noga
tror vi att vi ser udden härifrån.

Kristianopel ligger alldeles vid havet. Och i morse när jag vaknade och gick upp på muren
som omger campingplatsen såg de ut så:

Hav, hav och några segelbåtar som guppar där. Där vet vi att det gungar och är

obekvämt, men här i husvagnen är det lugnt och stabilt och bekvääämt. Mjölken

är kall, kaffet varmt, ägget precis lagom.

Muren har danskarna byggt som skydd mot oss svenskar. Vi tror att det var före
freden i Brömsebro, då ju danskarna fick lämna denhär delen till oss svenskar.
Brömsebro ligger precis alldeles i närheten av Kristianopel. Ja, en historisk plats,
kan man säga. Och bakom muren ..... havet alltså.



Vi tog en promenad på muren och såg oss omkring. Den sträcker sig många
kilometer mot havet i kanten av detta lilla samhälle.

Längre bort gick några kor och betade. Det måste bli god mjölk där. Harmoniska
kor, ger god gräddig mjölk. Kanske Bregott med havssalt. 




Går man mot andra hållet kommer man till samhället. Där finns underbara små
hus med fantastiska rosor och lavendel, rosor, och pelargonier ....... Ja, bara
en massa fint.

En liten butik "Sköna ting" låg alldeles vid hamen. Bara vill-ha-grejjer.






Promenaden ledde oss till Rosengården. Där kan man få alla rosor man kan
önska. Jag tror de har 350 olika sorter.

Återkommer.

http://www.rosengardenkristianopel.se/

Här är uteplatsen med vacker utsikt

Kaffet smakar extra gott. Vi dricker ju néskaffe härute också. Precis som vi
gör i husvagnen. Ebony. Det är gott det.

När man har semester ska man ta det lugna och vila mycket. En som lever
som hon lär är våran kissekatt Smilla. Det är mycket vila och avkoppling där.

Ibland går hon ut och fångar en näbbmus. Med återvänder sedan till någon
mysig plats hon hittar.



När man är ledig är det också viktigt att få tid till kärlek; kramas och framförallt
pussas. Det mår man bra av. Vare sig man är människa eller hund.

Sedan var det den goda jordgubbstårtan som skulle vara med.

Efter en härlig utflykt till den västra kusten är vi åter hemma i öster. Här går solen upp åt rätt håll, i alla fall. Det går upp till och med. Idag är det solsken och blå himmel igen.

Trädgården är grönskande och fräsch.

Lavendeln i örtagården doftar

Vi tog en liten tur på stranden. Vägen slingrar sig genom sanddynorna där detdär
typiska vassa gräset växer. 



Man kliver i varm, mjuk sand och rätt vad det är kliver manpå de vassa grässtråna.
Och vad man kan hitta i sanden på stranden


En lite snäcka.......



....en sjöstjärna



....ja, jag tror att dethär var något slags solskydd kanske, som man fäster på sina läppar. Av plast var det i alla fall.



Fågeldun............ det blåste iväg hela tiden men till sist så ....fångade jag den på bild.
Ja, vad mer hittar man....... skräp finns förstås..... och .....




..... en fimp.........



Men så får man lyfta blicken lite och så finns ju havet där. Vått och blått och
alldeles underbart härligt skummande.

Innan vi lämnade campingplatsen träffade vi på en liten.....



... igelkottsunge. Helt enkelt jätte-gullig. När hon såg mig rullade hon ihop sig,
men efter en stund tittade hon upp igen och vågade sig fram.

På vägen hem stannade vi i Ulricehamn och åt lunch. Det var riktigt god mat.

Men allra läckrast var dessa maffiga muffins de hade:




Åsså hem till basen för att tvätta och planera nya utfärder med husvagnen.
I väntan står den så snällt utanför köksfönstret igen. (se Between two tours)

Det är ju dethär som är så härligt: att få vakna till havets brus
på en annan plats än den man är van vid. Det är väl det som är
avkoppling och semester.

Härlig sandstrand och vilda vågor. Det är utmed Hallandskusten på gränsen

mot Bohuslän. Platsen heter Åsa.

I går kväll åt vi sill och potatis. Det är en så bra maträtt på många sätt. Enkelt
gott, mättande och näringsriktigt. Bra protein och fett.



Favoriterna är Abbas skärgårdssill och klassisk matjesill, med gräddfil och
rödlök.

Vi tände våra söta små värmeljuslyktor  och hade det riktigt trevligt.



Det var ju så att vi först hade tänkt oss Marstrands campingplats. Men den var
fullbelagd fick vi veta när vi var på väg. Så vi valde denna camping istället,
Åsa. Man kan se Ringhals kärnkraftverk långt borta vid horisonten härifrån.

I Jönköping heter campingplatsen Villa Björkhagen. Den ligger högt alledeles vid Vätterns strand.

Eftersom klockan är 23.40 så har det hunnit bli ganska mörkt ute. Men så här ser husvagnen och trappan ut där den står med baken mot ett grönområde.

Hrm, syns det något?

Vi gick en liten kvällspromenad utefter stranden här högt uppe. Tänk att man kan hålla sig vid vatten fastän man har husvagn. Det är minsann inte bara båtägare som kan det.

Vi tror att det är den lilla staden Bankeryd som lyser upp kustremsan därborta. Det kom en passagerarbåt över Vättern ochså John Bauer heter den. Men den fick jag visst inte med.

När vi hade gått en bit dök denna skylt upp:

Så här känner vi oss verkligen hemma. Det gula märket är märket för pilgrimsled. Det är pilgrimsvägen Klosterleden som går här förbi. Dels är det symbolen för sevärdhet och så är det Birgittasystrarnas symbol som de har på sitt huvud över nunnedoket. Fyra runda röda prickar som symboliserar Jesu fem sår efter korsfästelsen.

Så imorgon kan ju vissa av oss vandra en bit på Klosterleden medan vissa av oss åker till hovrätten på jobb.

This is nice - campinglife.

Det bara regnar och regnar och regnar och regnar ............

Men vi har gjort oss klara och hoppas komma iväg vid 16-tiden. Campa i husvagn går ju bra i alla väder. Det är det som är bra.



Tja, det har väl kommit en 6 mm sedan i morse.

Ja, eftersom man måste arbeta också får husvagnen ha sin plats hemma på uppfarten till lilla radhuset. Då finns hon nära. Kanske nästan för nära. Det här är utsikten från köksfönstret:

Men det är bara några dagar, och vi har ju en sådan härlig trädgård på baksidan. Mer om den på bloggen www.alltomtradgard.se/min-sida/humleporten

Planerna är att lämna stan på torsdag kväll för en färd söderöver. Mellanlandning i Jönköping för att fortsätta till Marstrand. Kan det vara något? Vi ser fram emot detta i alla fall.

Ja, just nu befinner vi oss på Öland. Denna vackra vindarnas och vattnets ö. Det har regnat lite så det passar bra att skriva lite i bloggen.

Jaha, jag trodde att jag skulle lägga in en bild här i texten.

Jaha, sådär. Här är the husvagn uppställd i Vadstena förra helgen. Det var en provutflykt vi gjorde.

och såhär mysigt har Smilla det, katten.

Det är inte alldeles enkelt att hitta den bästa platsen på en camping i alla fall. Oftast ligger det husvagnar med förtält och blommor och allt parkerade liksom. Sådana som bokar platsen för en hel säsong. Sen´ använder man den som sitt sommarställe..... Ja, funkar. Men det gör att vi som kommer bara en gång och sedan drar vidare inte får de bästa platserna. Men jag klagar inte. Denhär utsikten är väl inte helt fel. Från husvagnsdörren.



Det är vid Vätterns strand utanför Vadstena. Det var så vackert där. Och varmt. Ickedestomindre gjorde vi en 8 km vandring runt Tycklinge och in till Vadstena för att se på Örtagården, staden, klosterkyrkan, klosterområdet och äta räkmacka. Smakade bra. Sedan vandrade vi tillbaka igen. Långsamt och bekymmerslöst - pilgrimstakt.

Förresten ligger ju Pilgrimscentrum i Vadstena. Där finns härbärge och vänliga människor. Besök det nästa gång ni kommer dit.

Bilder från solnedgången vid  Vätterns strand.

Praktiska prylar är väldigt viktiga när man campar. Det vet alla som har provat på. En sådan praktisk detalj som vi är supernöjda med i vår husvagn det är .....dada..... trappan in.

Looki, looki:



Den är praktisk: man kan sitta på den på morgonen när man precis har vaknat och inte vet vad man riktigt ska ta sig för. Man kan kliva på den, ett steg eller båda stegen på en gång. Dessutom är den snygg! Svenskt hantverk. Dessutom är den betsad för hand, varje liten bräda för sig, borttagen och ditsatt, av Dag, Rickards pappa, som drivit Dags husvagnar i Norrköping. Rickard sålde husvagnen till oss.

På sidan syns Smillas koppel och kroken till den. En spiralformad krok som skruvas fast i marken. Så kan hon inte smita iväg utan håller sig omkring oss och husvagnen.