Dag Hammarskjöld - Vägmärken
Fotografi av ett fotografi.
Jag tänkte på det när vi var på Backåkra att jag gärna ville skriva lite om personen och om hans bok Vägmärken, som kom ut två år efter hans död. Här är en länk att läsa lite mera:
http://www.gleerups.se/gleerups/upload/files/entree/entree_gy-vux/religionskunskap/relief/hammarskjold.pdf
Han var född 1905 och blev FN:s generalsekreterare 1953. Han dog i september 1961. Efter hans död fann man ett manuskript med titeln Vägmärken, plus ett brev ställt till kabinettssekreteraren Leif Belfrage. Brevet innehöll ett godkännande om att manuskriptet fick tryckas. Boken trycktes utan några ändringar eller uteslutningar och består av tankar, meditationer, böner, aforismer och ett 50-tal bibelord, främst ur Psaltaren.
De första orden i Hammarskjölds bok är från 1925. Då var DH bara 20 år. De första tankarna i boken är:
Så var det
Vidare drives jag,
in i ett okänt land.
Marken blir hårdare,
luften mer eggande kall.
Rörda av vinden
från mitt okända mål
skälva strängarna
i väntan.
Alltjämt frågande
skall jag vara framme,
där livet klingar ut -
en klar enkel ton
i tystnaden.
Tankar ur hans bok:
- Pröva icke vart varje ditt steg för dig: endast den som ser långt hittar rätt.
- Mät aldrig bergets höjd förrän du nått toppen. Då skall du se hur lågt det var.
- Är livet fattigt? Är icke snarare din hand för smal, dina ögonlinser grumlade? Det är du som måste växa.
- Det glimtar till i dig detta: Du kunde lika väl aldrig ha funnits.
- Din skyldighet är "att" - Du kan aldrig rädda dig genom "att icke-"
Den sista dateringen i boken är 24 aug. -61 och inleds med:
Är det ett nytt land,
i en annan verklighet
än dagens?
Eller har jag levt där,
före dagen?
Men det är samma land.
Och jag börjar känna kartan
och väderstrecken.
Ord att tänka på, speciellt som han bara hade några dagar kvar i denna verkligheten.
Det har kommit en bok av Kaj Falkman, En orörd sträng. Dag Hammarskjölds liv i haiku och fotografier som recenceras här.
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_31286.svd
